Ett liv med ADHD - Del 1.

Jag tänkte starta en ny kategori här - ett liv med ADHD.
Där tänkte jag berätta lite om mig själv och mitt liv. Dela funderingar och tankar med andra som också har ADHD, för jag är ju absolut inte ensam..
Det kan vara skönt att få ventilera lite, att få skriva några rader ibland. Att få ur sig saker man går och grubblar på, och kanske få tips och idéer ifrån andra som också har ADHD?
Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och kunna hjälpa & stötta andra som själva varit i min sits..
Och kanske genom det jag skriver se likheter med någon du känner som kanske beter sig/betett sig likadant som ni själva undrat varför den gör.. Då kanske ni får svaret här.


Det började redan när jag var liten..
Jag har alltid varit den som aldrig kunnat vara tyst på lektionerna, suttit och prata med alla och inte kunnat sitta still vid min bänk. Och så har det varit från att jag började skolan till att jag slutade. Jag har aldrig kunnat koncentrera mig i skolan, aldrig haft någon ork till att klara mig igenom ämnena. Även fast jag ville så mycket så fanns inte orken där och då ballar man ur istället.. Men det var ingen som hade en tanke på att jag kanske hade ADHD och att jag skulle få den hjälp jag behövde utifrån det.
Utan istället fick man skäll efter skäll och blev utslängd ifrån lektionerna, istället för att ta reda på varför man betedde sig som man gjorde så tog dom den enkla utvägen och bara slängde mig åt sidan istället. Mamma fick ständigt samtal hem ifrån lärarna, berättade att jag ej skötte mig osv..
Jag & mamma började förstå i högstadiet att det är någonting som inte stämmer, jag hade själv fattat det också. För jag hade ingen aning om varför jag betedde mig som jag gjorde, och jag ville ju ha hjälp!
Men det fanns ingen som förstod. Ingen som tog en på allvar. Man var bara en lat och obstinat tonåring.
I halva mitt liv har jag blivit kallad för "latmask" och det har varit så fruktansvärt frustrerande!
Jag ville inte vara den bråkiga tjejen i klassen, men jag hade liksom ingen kontroll över mig själv. Det bara blev som det blev utan att jag tänkte på det.
Senare i högstadiet slutade det med att jag sket i alla lektioner istället, jag orkade inte sitta där på en lektion och inte fatta något. Det gick liksom in i ena örat och ut i andra, vilket gjorde att det kändes meningslöst och bara jobbigt. Myrorna bara sprang i kroppen på mig, och jag fokuserade bara på vad alla andra gjorde istället.
Sista terminen i 9an fick jag börja i en "special klass" som var i ett litet hus brevid skolan.
Där samlade dom alla "bråkstakar" och då kan ni ju tänka hur det blev där?
Absolut ingenting gjort! Vi satt och ritade, drack kaffe/te och pratade igenom hela dagarna.
Så det blev inte mycket bättre av det, förutom att jag slapp förstöra för dom andra i min riktiga klass.

Högstadiet tog sen slut och jag skulle börja på gymnasiet, fick ju gå ett IV-program eftersom jag ej hade tillräckligt med betyg. Jag var redan då väldigt trött på skolan, men såg ändå fram emot att börja på gymnasiet.. Men månaderna gick och det blev ingen bättring, utan blev bara värre.. Försökte med att byta skola för att se om det kunde bli bättre, men icke.
Det var fortfarande ingen som tog tag i saken och tog reda på orsaken. Försökte och försökte, men som vanligt ingen som lyssnade eller förstod.
Jag kände mig värdelös, ingenting gick som jag ville.. Varför? Varför kunde inte jag få fungera som en "normal" människa? Varför var jag som jag var?
Fortsättning följer....


Kom gärna med frågor och funderingar, jag svarar gärna :)
Och vill ni inte skriva en kommentar så finns min mail: j.hammarstrom@hotmail.com


Kommentarer
Anonym

bra inlägg :D

2011-08-15 @ 11:06:53
URL: http://mynnie.blogg.se/
Anonym

såliteså :D

2011-08-15 @ 11:15:30
URL: http://mynnie.blogg.se/
Anonym

jag tar och hoppar det gillar ine at ävla :D

2011-08-15 @ 11:17:22
URL: http://mynnie.blogg.se/
Anonym

hoppas du får en fin dag :D

2011-08-15 @ 12:01:35
URL: http://mynnie.blogg.se/
Elin Albertsson

Ja förstår hur du mådde under denna tid inan du fick diagnosen, ja har haft problem i hela skola gången, ja kan iten koncentrera mig alls o ja gör inget på lektionerna, ja var knappt där, elr så satt ja o prata igenom hella lektionerna. min förra skola sket i allt! dme bara hon ahr bara lite svårt men de är inget alvarligt. men nu går ja andra året på gymnasiumet o står i kö för att göra en dyseleksi undersökning för nu tror dem att de kan vara de som är problemet.

2011-08-15 @ 12:07:18
URL: http://elinsofiea.blogg.se/
Anonym

så lite så :D

2011-08-15 @ 12:12:47
URL: http://mynnie.blogg.se/
Maria - med bebis i magen ☆

intressant kategori!

2011-08-15 @ 12:17:26
URL: http://fashionstars.blogg.se/
S a r a - FOTO

Härlig blogg! Kolla gärna in min fotoblogg, och kommentera förstås ;)

2011-08-15 @ 12:36:19
jhani

Hej, vill du vara med i dagens blogg? ;)

Jag drar 3 vinnare, 1a,2a och en 3a.. det får du ju bara inte missa... så gå in på länken här nedanför och anmäl dig!! KRAM

http://jjhanii.blogg.se/2011/august/utkast-aug-15-2011.html#comment

2011-08-15 @ 13:41:14
URL: http://jjhanii.blogg.se/
FowZie ♥ ~ pojkfixerad Eskilstunabo

härligt du :D

2011-08-15 @ 14:00:41
URL: http://feliciaaulen.blogg.se/
Tess

Sv: Åh tack så mycket, va glad jag blir! Dsamma! Jo allt är underbart faktiskt =).



Min dotter har diagnosen ADHD, skönt att veta att d finns nån förstår hur hon har d. Kanske ja får fråga dig saker om ja behöver?

2011-08-15 @ 14:15:57
URL: http://motherwomanwife.blogg.se/
Tess

Sv: Tack! Ha'de, kram!!

2011-08-15 @ 14:39:00
URL: http://motherwomanwife.blogg.se/
Sofie - Mamma till två små

Kommer följa med spänning. Alltid bra att läsa om sådan här saker från insidan liksom. Känns som att man förstår bättre då. Ska be sambon läsa oxå som alltid känt sig lite så som du beskriver...



Ha en trevlig kväll.

2011-08-15 @ 21:30:00
URL: http://lillgarden.blogg.se/
' Saveu ♥ Musiken, Fobin, Livet

mamma tror att jag har adhd. dock känner jag inte igen mig i det du skriver :O

2011-08-16 @ 11:00:56
URL: http://saveu.blogg.se/
susanne

Hej!

Det måste naturligtvis varit hemskt frustrerande att inte bli tagen på allvar. Man kan ju tycka att detta " problemet" inte skulle finnas idag. Att lärare skall kunna " se" ( och även dagis personal innan dess) att det finns barn som behöver lite " speciell" hjälp, istället för att bli betraktade som " stökiga"....Väntar på din fortsättning..../ Kram Suss

2011-08-16 @ 13:06:37
URL: http://sussifartenigen.blogg.se/
Anonym

jag blir helt ställd när jag läser det här, kan du utmåla dig ännu mer som offer? stackars liten som inte blir tagen på allvar fastän hon försökte och försökte:( har själv adhd och skyller inte på andra för allt som gått snett, det har varit en försvårande omständighet för mig men man har ändå ansvar för sitt eget beteende. du är lat, om du har adhd -jobba dubbelt så hårt som alla andra! sitt inte och gnäll för du inte lever det liv du vill ha!

2011-08-16 @ 21:16:17


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0