Det är som en helt ny värld..

Klockan är nu 20.10 och jag är inte alls sådär trött och seg som jag brukar vara annars vid denna tiden. Jag brukar nästan känna mig halvt döende vid denna tiden, nejdå inte riktigt men ni förstår. Brukar bara vilja lägga mig på soffan och nästan gå och lägga mig och sova vid denna tiden annars.. Men jag är fortfarande pigg! Trots att det har varit full fart idag.
Jag tror allt att den nya medicinen fungerar lite på mig, och det känns helt underbart om det nu är så! Jag ska inte säga för mycket ännu igentligen, och inte hoppas för mycket nu för det är bara första dagen och det KAN ju vara en ren slump att jag just idag är såhär pigg och har mer energi än annars. Men det tror jag inte, men det märker vi ju i morgon.
Om det är medicinen som jag känner av så säger jag bara Ä N T L I G E N ! Efter 2 års strul med olika mediciner hit och dit och inget funkat så kanske det äntligen är min tur nu? att jag äntligen hittat en som fungerar på mig. Åh så skönt!
- Jag kom på mig själv förut, efter att jag hade gjort välling till Saga så tog jag tag i disken som stod i diskstället och ställde in i skåpen och diskade upp det sista som var i diskhon. Det skulle jag annars ha skjutit upp tills i morgon, för jag brukar som sagt vara så himla trött vid denna tiden och inte orka göra sånt. Men idag tog jag tag i det av bara farten.. . Det låter säkert jätte fånigt, men ni som har ADHD själva förstår..


Ni anar inte hur underbart det känns, att få känna en energi som jag aldrig har kännt tidigare. Att orka göra saker o ting utan att behöva känna att det tar emot och är jobbigt. Och att inte känns mig sådär sjukt slut i huvudet och i hela kroppen som jag brukar göra när det varit en fullspäckad dag.. Det känns verkligen helt fantastiskt!
Är det såhär jag igentligen ska känna & må?
Gud vad jag har gått miste om något i alla dessa år!
Att ständigt vara trött & seg och inte ha någon direkt ork är verkligen inte kul, och det är så jag har kännt i många många år.  Men kan det vara så att det äntligen är påväg att vända? Jag hoppas det!
Jag känner mig så glad och hoppfull ♥ livet rullar verkligen på nu och saker & ting ordnar upp sig, allt blir bara bättre och bättre! Och jag bara njuter av mitt underbar liv. Äntligen är det min tur nu!
Jag har världens finaste & underbaraste dotter, och jag har äntligen hittat en sysselsättning som jag tycker om och brinner för - träningen, det är min grej! Och förhoppningsvis hittat en medicin som fungerar och hjälper mig! Det kan inte bli bättre! TACK ♥


Nu ska jag fortsätta att njuta och gå o pussa och krama på min fina dotter innan hon ska lägga sig ♥



Ett liv med ADHD - Del 1.

Jag tänkte starta en ny kategori här - ett liv med ADHD.
Där tänkte jag berätta lite om mig själv och mitt liv. Dela funderingar och tankar med andra som också har ADHD, för jag är ju absolut inte ensam..
Det kan vara skönt att få ventilera lite, att få skriva några rader ibland. Att få ur sig saker man går och grubblar på, och kanske få tips och idéer ifrån andra som också har ADHD?
Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och kunna hjälpa & stötta andra som själva varit i min sits..
Och kanske genom det jag skriver se likheter med någon du känner som kanske beter sig/betett sig likadant som ni själva undrat varför den gör.. Då kanske ni får svaret här.


Det började redan när jag var liten..
Jag har alltid varit den som aldrig kunnat vara tyst på lektionerna, suttit och prata med alla och inte kunnat sitta still vid min bänk. Och så har det varit från att jag började skolan till att jag slutade. Jag har aldrig kunnat koncentrera mig i skolan, aldrig haft någon ork till att klara mig igenom ämnena. Även fast jag ville så mycket så fanns inte orken där och då ballar man ur istället.. Men det var ingen som hade en tanke på att jag kanske hade ADHD och att jag skulle få den hjälp jag behövde utifrån det.
Utan istället fick man skäll efter skäll och blev utslängd ifrån lektionerna, istället för att ta reda på varför man betedde sig som man gjorde så tog dom den enkla utvägen och bara slängde mig åt sidan istället. Mamma fick ständigt samtal hem ifrån lärarna, berättade att jag ej skötte mig osv..
Jag & mamma började förstå i högstadiet att det är någonting som inte stämmer, jag hade själv fattat det också. För jag hade ingen aning om varför jag betedde mig som jag gjorde, och jag ville ju ha hjälp!
Men det fanns ingen som förstod. Ingen som tog en på allvar. Man var bara en lat och obstinat tonåring.
I halva mitt liv har jag blivit kallad för "latmask" och det har varit så fruktansvärt frustrerande!
Jag ville inte vara den bråkiga tjejen i klassen, men jag hade liksom ingen kontroll över mig själv. Det bara blev som det blev utan att jag tänkte på det.
Senare i högstadiet slutade det med att jag sket i alla lektioner istället, jag orkade inte sitta där på en lektion och inte fatta något. Det gick liksom in i ena örat och ut i andra, vilket gjorde att det kändes meningslöst och bara jobbigt. Myrorna bara sprang i kroppen på mig, och jag fokuserade bara på vad alla andra gjorde istället.
Sista terminen i 9an fick jag börja i en "special klass" som var i ett litet hus brevid skolan.
Där samlade dom alla "bråkstakar" och då kan ni ju tänka hur det blev där?
Absolut ingenting gjort! Vi satt och ritade, drack kaffe/te och pratade igenom hela dagarna.
Så det blev inte mycket bättre av det, förutom att jag slapp förstöra för dom andra i min riktiga klass.

Högstadiet tog sen slut och jag skulle börja på gymnasiet, fick ju gå ett IV-program eftersom jag ej hade tillräckligt med betyg. Jag var redan då väldigt trött på skolan, men såg ändå fram emot att börja på gymnasiet.. Men månaderna gick och det blev ingen bättring, utan blev bara värre.. Försökte med att byta skola för att se om det kunde bli bättre, men icke.
Det var fortfarande ingen som tog tag i saken och tog reda på orsaken. Försökte och försökte, men som vanligt ingen som lyssnade eller förstod.
Jag kände mig värdelös, ingenting gick som jag ville.. Varför? Varför kunde inte jag få fungera som en "normal" människa? Varför var jag som jag var?
Fortsättning följer....


Kom gärna med frågor och funderingar, jag svarar gärna :)
Och vill ni inte skriva en kommentar så finns min mail: [email protected]
RSS 2.0