lite ord från ett tankspritt huvud.

Man kan faktiskt inte göra alla nöjda jämt, det är någonting jag har fått försöka lära mig. Jag har alltid varit den som ska göra alla andra nöjda, gjort saker för att andra ska bli nöjda. Gjort saker för andras skull och strunat i mig själv och mitt mående. Men jag är sån som person, jag vill helst inte besvära andra. Jag vill hellre att dom runt omkring mig mår bra, dom ska inte behöva tänka på hur jag mår. Tar hellre tag i andras problem innan jag tar tag i mina egna. Jag vill finnas till för allt och alla, jag vill hjälpa till. Det spelar väl ingen roll hur jag mår, bara mina nära & kära mår bra.
Sen har jag nog aldrig riktigt vågat ta tag i mig själv heller, utan bara tryckt tillbaka alla tankar och känslor. Jag har ju alltid kört med min "mask" och gör nog det än idag. Men det finns så himla mycket gamalt inom mig som jag inte har tagit tag i och bearbetat fast jag igentligen borde. Men jag vågar nog inte släppa på det? Jag är rädd för känslorna som kommer att komma, rädd för att känna mig sådär liten och svag igen. Men en vacker dag så måste jag in och gräva, jag kan inte bära med mig allt i resten av mitt liv. Någon gång måste man släppa det gamla. Har även gamla saker & minnen här hemma jag någon gång måste ta tag i. Men jag måste bara känna mig mogen för det först, och det vet jag inte när jag blir? Den dagen jag är redo för det så känner jag det. Och nu när jag mår så himla bra och allt går så bra så vill jag absolut inte förstöra det genom att gräva upp gammal skit. Även fast det är dumt att skjuta på det, men det var så länge sen jag mådde såhär bra så jag vill fortsätta med det ett tag till. För jag vet att det kommer bli jobbigt när dagen kommer!

Men jag har ju börjat ta tag i mig själv lite, jag har fått en bra medicin, jag har börjar träna som jag känner är bra för mig och mitt mående. Och ja jag kanske har förändrats som person? Jag är kanske inte samma gamla Jenny längre.. Men frågan är då, ska man då återgå till det gamla för att göra andra nöjda igen, eller ska man fortsätta som man gör och för engångsskull tänka på sig själv? Detta liv jag lever nu får MIG att må bra, och mår jag bra får ju det Saga att må bra. Och Saga är det viktigaste för mig! ♥ Så jag tänker fortsätta som jag gör nu och folk får bara acceptera mig för den jag blivit, och gör dom inte det får dom isåfall vända ryggen. För jag trivs verkligen med mig själv och mitt liv nu, det rullar liksom bara på och allt går så himla bra. Men självklart ska det alltid komma någon och stoppa käppar i hjulet, så är det ju alltid tyvärr. Och även fast man får så mycket positiv feedback så blir det den dåliga feedbacken man får som man tänker extra mycket på, varför? Det är väl för att man tror man gör bra ifrån sig men så kommer någon och säger något helt annat och då blir man lite förvirrad kanske. Men det är något jag ska lära mig att bli bättre på, att bara skaka av mig allt negativt. Och istället fokusera på allt positivt!

För jag är iallafall sjukt nöjd med min förändring på den här korta tiden, nu menar jag med allt. Mitt mående, min situation, mina planer osv.. Vad mycket som hänt på bara 2-3 månader. Saker och ting börjar äntligen ordna upp sig och framtiden ser inte sådär mörk ut längre. Det är en underbar känsla! ♥
Sen om man tänker tillbaka ännu längre, för några år sedan innan jag fick Saga o allt. Så är det ju en Ä N N U större förändring, och det är ganska så "häftigt" om man tänker efter och för er som vet vem jag var då och hur jag var. Och jämför det med idag!
Jag är verkligen ett bevis på att man kan komma upp till nästan den högsta bergs topp från att ha kännt sig långt långt ner under jorden. Livet går faktiskt att förändra även fast det känns helt hopplöst just när man är i skiten!
Och jag är faktiskt så förbannat stolt över mig själv för den förändringen jag har gjort, både hos mig själv och hela min situation. Det har varit en lång och kämpig resa, och det var verkligen inte lätt alla gånger. Alla gör vi fel och snesteg, men jag klara det till slut!
Och jag kommer aldrig att ge upp hoppet igen, för nu har jag verkligen något att kämpa för! ♥





Kommentarer
emily

Hej Jenny! Jag ville bara säga att jag är så glad för din skull, det är härligt att läsa i bloggen för man märker verkligen hur mycket bättre du mår. Stå på dig, du vet alltid bäst själv! kramar från Emily

2012-05-10 @ 22:43:56
URL: http://livetmedella.blogg.se/
Elin

Hej Jenny!

Jag tycker att det är jätte kul att läsa om din utveckling med träningen och har fått mig att vilja ta tag i min träning och börjar tänka på vad jag äter. Det jag egentligen ville säga är att jag har följt din blogg ända sedan din graviditet år och jag måste säga att du har nog aldrig mått så bra som du gör nu. Du har utvecklats enormt och har blivit en ny sundare och gladare människa iallafall som jag kan tolka det ifrån det jag läser om dig. Fortsätt med det du gör och var stark! Strunta i vad de andra säger! Lyssna på dig själv för du vet bäst

2012-05-10 @ 22:49:51


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0