Inatt drömde jag om dig igen, det händer ofta nu för tiden. Och när jag vaknar så saknar jag dig bara mer. Jag önskar ibland att drömmar vore verklighet för i drömmarna är allt så bra. I drömmarna är det oftast du och jag fortfarande, eller så blir det vi igen.
Ibland känns drömmarna så verkliga på något sett och man blir så besviken när man vaknar upp och inser att det faktiskt bara var en dröm...
Ibland skulle jag bara vilja krama om dig och säga till dig hur mycket jag faktiskt saknar dig. Men jag vågar inte, vågar inte höra vad du skulle säga tillbaka.

Jag tänker på dig i stort sätt jämt.
Det känns så konstigt att tänka sig ett liv med någon annan än dig. Men någon gång måste jag gå vidare!
Men varför ska det vara så svårt? Kanske för att jag blir påminnd om dig hela tiden. Kanske för att du är en stor kärlek för mig, den största jag faktiskt haft.
Kommer jag kunna träffa någon som dig igen? Kommer jag kunna känna för någon annan som jag känner för dig?
Just nu känns det omöjligt!

Jag saknar att kunna krama om dig när jag vill, känna tryggheten i din famn.
Jag saknar att pussa dig Godnatt. Jag saknar att veta att du är min, bara min. Men nu är du inte det längre, utan nu kan du bli någon annans och det skrämmer mig, det gör så ont!
Du finns inte längre i mitt liv som jag vill att du ska finnas. Visst vi är vänner, men det är inte detsamma.
Jag känner mig inte hel utan dig, det är något som fattas.

Men det tar tid att läka sår, det tar tid att gå vidare.

Kände att jag behövde få ur mig lite. Som jag skrivit tidigare så tycker jag bättre om att skriva än prata. Så därför är det skönt att skriva av sig lite ibland..