Det är inte alltid så lätt,

Halloj!
Hur mår ni?
Själv mår jag okej, känner mig rätt seg och mör i kroppen idag. Ont lite här och där, sådär man kan känna innan man börjar bli sjuk. Men hoppas verkligen inte att jag börjar bli sjuk! 

Fisen är lämnad hos dagmamman för ett tag sedan. I morse när vi vaknade kände jag bara nej jag vill inte gå upp med Saga till dagmamman idag, jag vill ligga kvar här och mysa och ha min fina hemma idag. Men Saga älskar att vara där uppe och leka med sina kompisar och det är ju sista dagen innan det blir " helg " för oss, hon går ju bara mån, tis och ons.. Så jag gick upp med henne och hon blir lika glad varje gång vi kliver innanför dörren där och blir mött av sina kompisar, och massor pussar & kramar får alltid mamma innan hon går. I morgon är det ju torsdag och det är ingen dagmamma, så då blir det en mamma & Saga dag med massor mys & bus - jag längtar!♥
Just nu sitter jag i soffan och häller i mig lite kaffe och hoppas jag kan bli lite piggare. Sen ska jag ta och dammsuga och greja lite. Hoppas även dom kommer och fixar min tvättmaskin idag så jag kan tvätta, för det behövs verkligen!

Igår var jag på en utbildning om ADHD, den kommer pågå i 5 veckor nu 1 gång i veckan.. Väldigt givande och intressant! Skönt att se att man ej är ensam, att det finns fler som mår som jag, som känner som jag. Det finns folk som förstår.. Jag har ju ingen i min närhet som har ADHD och då är det inte så lätt att förstå och det är väldigt frustrerande för mig. Och det var så skönt i går och höra andra berätta om saker som jag själv kände igen mig i och känna att det finns fler som är som mig. Det var som en tjej där sa, det vore så mycket bättre & lättare om det syntes, som när man slagit sig och haltar t.ex för då förstår man ju att personen har ont. Men ADHD syns ju inte på det sättet, utan det är ju ett osynligt funktionshinder. Och det kan vara väldigt frustrerande många gånger. För det är inte heller så lätt alla gånger att förklara hur man känner, fungerar eller mår.
Och det här är ju något jag kommer att få leva med i resten av mitt liv, och det är något jag måste lära mig att acceptera. Jag måste acceptera att jag inte fungerar likadant som andra, och det är även något andra också måste acceptera. Att jag är den jag är!




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0