ensam och rädd

Sorry att jag ej skrivit någonting förens nu, men inte varit hemma på hela dagen..

Vi åkte in till stan runt 2 och mötte Jennifer & Nathalie, så drog vi och fixade med min medicin, ökade dos osv.

Sen tatuerade vi oss. Det blev 2 stycken hjärtan på handleden, natha gjorde en likadan.

Den symboliserar våran vänskap, vi har ju känt varandra i stan 18 år :)

Gick även till kebab baren och åt, och kan ju säga att det var GRYMT GOTT! inte ätit skräp mat på länge länge nu eftersom jag börjat tänka på vad jag stoppar i mig. Så det var ju extra gott nu när man ej ätit det på ett tag kan jag lova. Men det märks att kroppen ej är van, för vart lite små lustig i magen, haha.

Fan allting känns så j*vla rörigt just nu, ingenting funkar som det ska känns det som. Känns som en enda gröt i skallen på mig! Det ända som funkar som det ska, det är min dotter & allt som har med henne att göra.

Utan henne vet jag inte vad jag skulle göra, det är hon som lyser upp mina dagar!

Det är hon som får mig att gå upp på morgonen och känna att jag har någonting att leva för, det är henne jag lever för!

Såfort jag är ensam börjar tankarna snurra i huvudet och jag bryter ihop..

Men det är ingenting ni märker för utanpå ler jag men innuti gråter själen. Men jag känner att jag inte orkar hålla allting inom mig längre, utan jag måste få ut det..

Jag känner mig så j*vla ensam, inte ensam ensam så, för jag har ju min älskade dotter.

Men ensam på andra bitar, som te.x kärlek. När ska man igentligen få uppleva riktig, äkta kärlek?

Är så trött på att alltid sitta själv här hemma på kvällarna, att alltid lägga sig i en tom o kall säng.

Jag saknar någon att ha vid min sida när jag sover, någon som håller om mig och ger mig närhet.

Ha någon som verkligen älskar mig & tycker om mig för den jag är.

Någon att komma hem till när man varit iväg, någon som frågar hur dagen har varit. Någon som pussar en godnatt. När ska jag få uppleva det?

Just nu känns det väldigt långt borta, känns som det aldrig kommer ske.

Alla säger, den dagen kommer. Men jag börjar tro att den faktist inte gör det.

För varje gång jag träffat någon har det slutat med att jag fått hjärtat krossat. Och då menar jag alltid!

Då börjar man ju undra om det är något fel på mig? eller om det bara är fel killar jag träffar..

Samtidigt som jag längtar efter det så är jag j*vligt rädd, är så rädd att bli sårad än en gång!

Usch vad jobbigt det är att känna såhär!! När ska det vända?

Nu fick jag skriva av mig lite iaf, skulle kunna skriva massor mer. Men det räcker för idag!

hej!

Webcam bild, batterierna till kameran är slut!

Gumman då:( du vet att jag alltid finns för dig om det när något. Du betyder massor för mig det ska du veta<3<3 JAG ÄLSKAR DIG GUMMAN<3<3

Ååh gumman :/ Förstår hur du känner dig. Jag hoppas verkligen att du finner den sanna kärlek snarast. Vet att kärlek i livet är mycket. Mycket för att hålla sig hel ibland. Kärlek och beröring betyder mycket. Hade känt mig tom om inte jag hade haft min gubbe.

usch..det är så fruktansvärt jävla jobbigt att gå igenom sånt där. inget man önskar någon att göra. vad fin tatueringen var! :)

Jo den kommentaren att det kommer en vacker dag har man som sagt hört flera gånger om. Får oxå den där känslan emellanåt. får hoppas vi hittar kärleken båda 2 nångång! kramen